Etikettarkiv: högerkoalition

Problemen i hemvården är inte nya

[REV 100323] Igår uppmärksammade NA problemen inom hemvården i Örebro. Bland annat handlar det om den stress som förvärrats av det datoriserade planeringssystemet (TES), som krånglar på rätt många ställen (läs här om problemen som jag fick höra om när jag besökte hemvården i Varberga för ett år sedan – ännu är inte alla problem lösta) och som skapar problem i många arbetsgrupper eftersom en del personal vare sig har fått tillräcklig utbildning eller tillräcklig tid för att hinna sköta planeringen som det är tänkt. Jag har skrivit om det tidigare, här några korta punkter från en debatt tidigare i år.  Här vad jag skrev efter ett rätt skakande besök hos hemvården i Älvtomta.

Ikväll deltog jag på ett möte som Kommunal ordnade för sina medlemmar, för att berätta för oss politiker om problemen med TES. Det mest häpnadsväckande på mötet var hur företrädare för den majoritet som styr kommunen låtsades som om problemen var nya för dem. Om de menade allvar har de inte lyssnat särskilt mycket, vare sig på personalen, på oss eller på Kommunal. Några axplock ur vittnesmålen om problemen:
”Vi behöver inte ett system som planerar år oss, vi kan det här. Många äldre har blivit glömda på grund av att de försvinner ur systemet. Det hände aldrig förr”
”Dosan krånglar och skapar mer problem.”
”Intentionerna var kanske bra, men varför vänta så länge med att utvärdera? Nu går det inte längre, nu har vi inte längre några förutsättningar att klara detta.”
”Allt gjordes samtidigt, omorganisation, införande av TES och annat bidrog till mer resande, 20-30 mil om dagen.”
”När får ni fika? Vi hinner sällan eller aldrig fika, ibland får vi inte lunch.”
”Kollegorna mår dåligt, brukarna far illa och vi får till svar från chefen: ’gilla läget – det är beslutat’”

Den styrande majoriteten avfärdar våra vädjanden om att bjuda in till breda samtal för att lösa problemen. De säger att det inte är någon ”kris” och därför behövs det inte. Efter kvällens möte kan man konstatera att om det inte är kris, så är det i alla fall bra nära.

Och ingen borde vara förvånad över problemen:
+ Stora besparingar inom äldrevården (som kommunledningen anser är bra)
+ Stress kring nytt datoriserat (och krånglande) planeringsverktyg (TES)
+ Nära 200 personer i ”omställning” (efter besparingar och stora omorganisationer) 
+ Marknadsanpassning av alla servicetjänster (vilket har ”rört runt i grytan” i hemvården) 
= Problem

Är det någon som är förvånad?

ÖBOs hyresgäster borde inte missgynnas

Örebro kommun införde, hösten 2008, ett bidrag till seniorboenden för att underlätta för seniorboenden att till exempel har personal som ordnar gemensamma aktiviteter och kan ge extra service till de äldre som behöver. Det där var vi helt överens om.

Det vi inte är överens om är varför kommunen ska särbehandla äldre örebroare beroende på vilken hyresvärd de bor hos: det kommunala stödet går nämligen inte till de seniorboenden som ägs av ÖBO, kommunfastigheter och Länsgården (högermajoriteten kallar dem ”offentligt ägda seniorboenden”, vilket knappast är någon skäl till varför de boende där inte ska få del av kommunens bidrag). Med andra ord: kommunens bidrag till att göra seniorboenden mer trygga och bättre går bara till de örebroare som valt att bo hos privata seniorboenden. Som Afzelius sjöng: och vem är det som tjänar på det?. Socialdemokraterna och vänsterpartiet föreslog att alla skulle behandlas lika, att även seniorboenden i t ex ÖBO skulle ha del av bidraget.

Den högerkoalition som styr Örebro lovade att återkomma med förslag om de ”offentligt ägda seniorboenden”. Det lovade de att göra under hösten 2008. Det gjorde de inte. Inte heller under våren eller hösten 2009. Därför ställer jag frågan.

Sedan många år har Örebro satsat mycket på att skapa seniorbostäder, vilket gör att vi idag har flest seniorbostäder per invånare i hela landet (enligt en undersökning från SKL har bara Stockholm och Malmö fler totalt – Göteborg har färre än Örebro).

Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för äldre (ofta över 55 år). Många seniorbostäder har lokaler där de boende kan ha olika gemensamma aktiviteter. Fördelen med seniorbostäder är att det mesta tyder på att äldre som bor där klarar sig bättre, längre, än andra. Allt tyder på att seniorbostäder är bra både för den enskilde och för kommunens ekonomi (och för äldrevården). Alltså bör kommunen uppmuntra detta. Därför är det bra att ge ett kommunalt stöd så att verksamheten kan utvecklas på seniorboenden. Frågan är bara varför högerkoalitionen i Örebro inte tycker att de som bor till exempelvis ÖBO ska få det stödet.

Här kan du läsa hela interpellationen.

”Äldreomsorg i kris”

Ledare i Örebro ETC, 2010-01-08

”De gör som de vill med oss – vi får delade turer, ska jobba varannan helg, personal tas bort och folk flyttas runt.” Så sa en anställd i Älvtomta hemvård när jag hälsade på i höstas. Det var inte en enskild röst som gav den bilden, det var bilden från de flesta jag träffade.

De berättade om hur de förväntas utföra omvårdnadsstäd och – tvätt, fast de inte längre har någon tid till det. Deras bild är att de fått mer att göra, fast att de är färre som ska göra det. De berättar om hur det nya tidsplaneringssystemet (TES) dubbelbokar, registrerar fel, skapar merarbete och mest gör ett jobbigt arbete jobbigare.

Det finns olika sätt att beskriva verkligheten, ingen bild är mer ”sann” än någon annans. Men det är nog få som skulle anse att det jag beskrivit ovan stämmer med den bild som den styrande högerkoalitionen i Örebro kommun försöker ge av äldrevården. Högerkoalitionen hävdar att det mesta fungerar rätt bra. Att det absolut inte råder någon ”kris” i äldrevården.

Människor som jobbar med att ta hand om äldre som behöver vård, omsorg och trygghet gör några av de allra viktigaste jobben i samhället. Därför tycker jag också att vi som är ansvariga politiker för denna verksamhet ska ta larmen från äldre och från personal på allvar. Jag tycker att vi borde oroas över att så många är så trötta och uppgivna.

För det finns fler larmsignaler som borde skapa aktivitet bland de styrande högerpolitikerna. SKTF redovisade före jul en enkät som visar att flera chefer i äldrevården i Örebro sagt upp sig på grund av stress, nästan alla chefer inom äldrevården har något stressrelaterat symptom som till exempel huvudvärk. Men det råder ingen kris, säger högerkoalitionen.

Enligt Länsstyrelsens kartläggning av läget i äldrevården gör alla kommuner utom en (Nora) neddragningar som, enligt rapporten i Tvärsnytt, riskerar leda till att äldre får vänta längre på att få gå upp på morgonen eller att få gå på toaletten eller att få frukost. Men någon kris råder inte i äldrevården, säger högerkoalitionen.

”Dagen före semestern fick jag besked om att jag inte får vara kvar i gruppen. Sedan tog det 12 veckor innan jag fick besked om var jag ska jobba istället.” Så berättar en kommunalt anställd kvinna i äldrevården. Men någon kris råder absolut inte i äldrevården, inte om man lyssnar på högerkoalitionens företrädare.

Det är lätt att se att det finns många och stora problem att ta itu med. Det allvarliga läget i äldrevården gjorde att socialdemokraterna och vänsterpartiet i december skrev ett öppet brev till det ansvariga kommunalrådet (Rasmus Persson, c) och kommunstyrelsens ordförande (Staffan Werme, fp). Vi vädjade till dem att bjuda in till breda samtal med representanter från alla grupperingar som kan tillföra något i dessa frågor (fackliga organisationer likväl som pensionärsorganisationer och andra organisationer, chefer och politiker och enskilda medarbetare). Vi föreslog att det ansvariga kommunalrådet, Rasmus Persson, skulle leda arbetet.

Vi kallade det en ”kriskommission” men var tydliga med att det kan få heta vad som helst: det viktiga är att problemen lyfts upp och att vi – tillsammans – försöker finna lösningar på dessa problem. De båda topp-politikerna bemödade sig inte ens med att svara på vårt brev.

Socialdemokraterna har, tillsammans med vänsterpartiet, länge och i många sammanhang, fört fram vår oro för att äldrevården i Örebro kommun inte fungerar som den borde. Vi har bett om breda överenskommelser kring konkreta förbättringar. Vi har presenterat rader av förslag som skulle kunna bidra till en positiv utveckling (utan att kosta särskilt mycket). Men inte mycket händer.

I en kommentar till vårt öppna brev sa Rasmus Persson (c) att det inte behövdes några breda samtal, för det finns ingen ”kris”. När ledande politiker visar sig så ointresserade av att lyssna och lösa problem finns bara ett botemedel: att rösta bort dem från ansvaret. Om nio månader har örebroarna chansen att göra det.

Björn Sundin, gruppledare (s) i Vård- och omsorgsnämnd väster

”Leda” och ”mäta” är faktiskt inte samma sak

Idag ägnade vi en heldag åt diskussioner om hur äldrevården ska utvecklas i Örebro. Eller rättare: idag ägnade vi oss bitvis åt att, politiker och verksamhetsföreträdare tillsammans, prata om hur Örebro kan bli bättre att leva i för äldre. Men eftersom Örebro kommun av oklara anledningar bestämt sig för att allt måste mätas och att allt viktigt måste stå med i budgetdokumentet (har bloggat om det förr…) så kom rätt stor del av diskussionen att handla om vilken färg det ska vara på plupparna (röd, gul eller grön?) och om vilka ”riktvärden” som ska gälla på cirka 110 områden: är vi nöjda om 80% är nöjda med maten? Är vi nöjda om 80% är nöjda med bemötandet? Är vi nöjda med att varannan är nöjd med hur ofta de får komma ut från vårdboendet?

Dagen hade blivit så oändligt mycket bättre om vi pratat mer om maten, bemötandet och promenaderna. Om vi gjort det skulle jag ha lämnat konferenslokalen med mer kraft. Nu innebar dagen ett enormt energiläckage: är det någon som tror att undersköterskan, arbetsterapeuten eller sjuksköterskan läser igenom 110 ”riktvärden” och försöker översätta det till sin egen verksamhet?

Egentligen tror jag att jag skulle kunna nöja mig med ett enda mål: ”att all verksamhet i Örebro kommun ska arbeta med någon typ av förbättringsarbete (till exempel genombrottsmetoden), som all personal deltar i”. Då kunde personalen faktiskt få ta fram vad de vill uppnå, hur de ska göra det och utvärdera hur det gick.

Ska man prata mer om kvalitet så får man prata mindre om något annat; till exempel kan man ju låta bli att prata så mycket om färgade pluppar och ”riktvärden”. Att ”leda” en verksamhet är faktiskt inte samma sak som att mäta resultat i olika typer av undersökningar. Men att någon sådan omsvängning skulle ske under nuvarande högermajoritet, är ju rätt osannolikt. Det där med att leda och styra är ju inte riktigt deras grej. Det är tråkigt, och det är dyrt för skattebetalarna.